Varje gång vi e i Hackås så blir de stress, stress o stress
känns de som. Man vill hinna träffa så många som möjligt under tiden,
när man ändå e här. Visserligen så e de bara 4 mil, men eftersom man inte äger en bil
så blir de svårt o kunna ta sig fram när bussarna inte går så extrem mkt.
Men idag har vi iaf hunnit med att träffa Birgitta, Kalle, Johan, Kerstin, Matilda, Mamma, Pappa,
Ulrika m familj. farfar o sussana och tomas nu på kvällen.
Men de e många kvar.
Men ibland undrar ja varför man själv alltid måste hälsa på folk om man ska träffas?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
LESS!
Sen om de att ja inte hör av mig, ne de har ja slutat med,
jag vet vilka som är dom man kan prata med utan att jag själv måste
höra av mig för att kunna få kontakt.
Alla andra struntar ja näst intill i.
Varför e de bara en som ska anstränga sig för?
För o få veta hur folk mår, vänner som släkt,
veta o de e bra, om ngt har hänt.
Ne de e ja extremt less på.
De e inte många man har kontakt med nu, men ja vet ju att om vi inte hörts
av på två veckor så e de inte alltid ja som måste skriva :) eller ringa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar