Mitt rätta jag

Jag skrev ju i ett inlägg där att ja inte är så duktig o äta 

och att det har sina orsaker.

Nu tänkte ja se om ja kan skriva lite om de.

När ja var mindre så var jag smal som en pinne har ja sett nu när ja tittar på kort,

men hörde av folk att jag var tjock, o när man hör det ett längre tag så blir de tyvärr så att man tar åt sig.

Så tyvärr övergick de till bulimi, och höll väl på i ungefär ett halvår år innan mamma o pappa kom på mig.

När dom kommit på mig var de lite små svårt o sluta, men vi åkte iaf till turiket där jag insåg att

jag behöver maten om ja ska orka.

Men jag lärde mig istället att äta väldigt lite istället för att äta hur mkt som helst.

Och ätandet har jag riktigt svårt med nu också.

alla säger att jag är smal, men jag ser mig inte som en smal människa. 

Så vissa dagar kommer mina tankar att behöver ja verkligen mat, eller kan jag vara utan mat idag,

då kanske ja går ner lite i vikt o kanske känner mig smal o ser mig själv som smal. 

Sen träffade jag Erik <3, och han har fått mig och äta mycket mer än vad jag gjorde innan.

Nu äter jag minst två gånger om dagen, ibland 3! 

Äter kanske inte världsmest varje gång, men jag äter iaf ,

Men när de blir extremt god mat då kan jag äta, äta o äta,

o alla som känner mig blir lite brydd över att jag kan äta så mycket. 

Men om jag ska vara helt ärlig med mig själv och alla andra så mår jag inte bra.

Jag försöker hitta på något att göra för jag mår så dåligt... psykiskt. 

För att jag åt så mycket, kunde ju skippat en och en halv portion, 

så slipper jag spy.

Okej nu ska jag även förklara det att jag har inte spytt upp min mat på 

i alla fall 3 år. 

Så vissa gånger faller jag tillbaka till mina gamla vanor, men 

har nu lärt mig på ett ungefär hur ja ska klara av att inte spy. 

Men jag kan inte säga att mina tankar om att ja e tjock har försvunnit.

Och kommer nog få leva med dom i hela mitt liv, men man blir bättre och bättre

på att hantera dom.

Men händer de något drastiskt i ens liv åt det negativa hållet, 

så e man tillbaka på ruta ett. 

Är det så att folk börjar tjata om hur mycket man äter så

har det ingen effekt på mig förutom att jag känner mig värdelös och 

inte klarar av o äta utan att någon måste kommentera :/ 

TYVÄRR!

Lite fakta om bulimi

Allmänt

Bulimi är en ätstörning som innebär att man hetsäter stora mängder mat som man sedan försöker göra sig av med, oftast genom att kräkas eller använda laxermedel.
Bulimi är vanligast bland kvinnor, och de flesta blir sjuka i slutet av tonåren eller i tjugoårsåldern. Vad som orsakar ätstörningen är olika från person till person, och oftast är det flera saker som spelar in. Det kan vara till exempel samhällets skönhetsideal, den egna självbilden eller svåra upplevelser under uppväxten. Bulimi börjar oftast med att man bantar.
En del som har bulimi har tidigare haft anorexi, en ätstörning som innebär att man bantar så kraftigt att man svälter sig själv. Man kan också ha bulimi och anorexi samtidigt.
Bulimi kan ge allvarliga skador om den inte behandlas. De allra flesta som får behandling blir friska.

Symtom

Om man har bulimi är det vanligt att man

• hetsäter stora mängder mat
• gör sig av med maten, oftast genom att kräkas eller använda laxermedel
• får frätskador på tänderna
• har mag-och tarmproblem
• har oregelbunden eller utebliven mens
• är trött
• är deprimerad eller har andra psykiska problem.

Behandling

Bulimi behandlas främst med psykoterapi. Individuellt eller i grupp får man hjälp att förändra sitt sätt att äta, och även bearbeta andra frågor man har som känns svåra. Ibland ingår också antidepressiva läkemedel i behandlingen.

Hemlig sjukdom som präglas av skuld och skam

Till skillnad från anorexi märks inte bulimi lika tydligt utåt eftersom man oftast har normal vikt. Eftersom man känner stor skuld och skam för sitt ätbeteende, försöker man dölja problemen och låtsas att allt är bra. Inombords känner man sig däremot misslyckad som person och maktlös inför sitt ätande. Tankarna kretsar ständigt kring mat, koncentrationsförmågan påverkas och sömnproblem är vanliga. Man pendlar mellan hopp om att äntligen kunna ta kontroll över sina svårigheter och förtvivlan över att det aldrig kommer att ske. Eftersom man skäms för sina problem, och helst vill komma till rätta med dem på egen hand, kan man må dåligt i många år innan man erkänner sina problem och söker hjälp.

Bulimi är nära förknippad med anorexi

En del som utvecklar bulimi har tidigare haft anorexi. Man kan också ha symtom av både anorexi och bulimi samtidigt. Det brukar kallas en bulimisk form av anorexi och kan vara mycket farligt eftersom man har låg kroppsvikt samtidigt som man hetsäter, kräks eller missbrukar laxermedel.
Man kan pendla mellan de båda sjukdomarna men det är vanligare att man går från anorexi till bulimi, än tvärtom. Vissa som har bulimi känner sig som "misslyckade anorektiker" och kan längta tillbaka till den tiden då man åtminstone var ”duktig” på någonting – att banta och hålla en låg vikt.

----------------------------------------------------------------------------------------

Vet tyvärr att det är många som tycker att jag överdriver.
men då får dom tycka det,
för ja orkar verkligen inte bry mig längre om dom!
Och nej jag har inte sökt vård, för just nu känns de som ja kan hantera
det hyfsat från dag till dag.